Idag tänkte jag
-skriva nåt trevligt, men straxt innan jag gick in hit hördes det ett sabla liv utanför- Men håll käft unghelveten var mitt spontana och hjärtliga uttryck. Följt av- Jag hatar barn!
Men, det Gör jag faktiskt inte. Det kryllar väl av charmiga och roliga, trevliga, smarta ungar . Men jag träffar nästan aldrig barn, och jag tänker bara lite ,lite på dem ibland, mest Sambograbbens telningar och min Vän på landet med sitt grabbgäng. Men på det stora hela taget, så tänker jag bara på "ungar" när de stör mig.
Och jag är ju Överkänsligt lättstörd och har Inget tålamod. Jag har inte ens en kort stubin,jag smäller direkt och oftast utan någon som helst förvarning till omgivningen. Ibland blir jag förvånad själv. Att jag kan vara så snabb.
Sommaren exploderade också- mitt i fejan. Jag är redan trött på den. Visst kommer det att dyka upp en massa underbara sommargrejer och fenomen, som gör mig lite lycklig en stund - Som i morse när ett rådjur godmodigt strosade förbi på baksidan, mumsande på löv och då och då tittandes upp på mig som stod alldeles stilla och var Naturreligiös. Eller idag då en skata plötsligt böjde sig framåt/uppochned ifrån kanten på balkongtaket och kikade in på mig ! Så häftigt :-)
Jag gillar skator, och rådjur- och alla djur. Utom getingar och fästingar. Och säkert flera som jag inte ens vet att de finns.
Fred//SoP
Gapande ungar och deras lika gapande föräldrar är en pina så här års när en har öppna fönster alt. vill sitta på ballen och läsa i lugn och ro. :-(