Det här med kärlek

--visst är det rätt mysko-    Jag älskar Mark Greene- fast han är död o inte finns..   Oj, det Där lät bekant- ;-)  Nämen, allvarligt-rollfigurer- vad får en att fästa sig så vid dem?   Nu när jag ser e.r-repriserna kan jag sitta där o vara ledsen för att jag vet att Mark ska dö- o i de nya avsnitten saknar jag fortfarande honom fast det är flera år sen han dog.  Och att Carter försvann har jag inte heller kommit över ännu- :-/    Jag bara avskydde den där afrikabruttan hela tiden!
Har man inget s.k liv om man som jag ser mycket på tv o älskar mina serier o repriserna som jag ser om o om igen- Jag kan vara kär i Sex and the City-   Jag kan älska Dr.Greene -      Jag kan hata livet ur Fred o gråta långt ner i maggropen över Wes-  Och jag kan sucka djupt o innerligt av längtan efter Spike o hans ångande sexighet o cynism o humor.   Jag kan gråta lyckotårar när Miranda o -- ja vad han nu heter hennes barnafar o bartender? - blir ihop igen..   Jag blir förbannad på Carrie när hon sårar sin möbeldesigner ( som jag inte kan stava namnet på--;-)  Adian-Aidan? )    .  För att inte tala om hur sexig Dr.Cox kan vara-

Sen har jag ju Oswald-- ;-) 

//SoP  

Man tror så mycket här i livet så--

Lambiel                Jag trodde ingen var bättre än Philippe--- Så finns ingen bättre än Evgeni--   Men den här killen-- *suckar djupt av beundran*   Han har inga leder- det är kullager--*bionic man*     Han rör sig så det går bara inte att beskriva---  Det måste ses. 

//SoP  *mållös-för en gångs skull*

Jag är nog 17 miljöskadad-

Thornbirds   ---För det räcker ju att Ralph o Meggie bara  Tittar på varandra för att jag ska börja stortjuta----

( jag hamnade i ett avsnitt nu efter VM-galans repris)  

//SoP