-fick jag mina (våra) Swedish Grace-muggar som jag beställde när jag mådde som "illast" och tyckte jättesynd om mig själv.  En mörkblå (Midnatt) och en ljusblå/grå (Is) kom igår, och idag kom det två "Vinter" :-) De är Så fina,, och sköna att dricka ur.

Och igår när den första paketaviseringen dök upp i mobilen, då plockade jag ur muggar ur skåpet, för det hade jag lovat mig själv att göra. Nio muggar ( och två glas) lämnade Maken till secondhand idag "Lämna dem direkt i morgon" sa jag -Så jag inte ångrar mig. Senare på kvällen la jag några igenombläddrade månadsmagasin (inredning) ovanpå alltihop så jag inte skulle gå där och plötsligt älska ihjäl mina gamla muggar. Jag la t.o.m ned mina så underbart formade Lena Linderholm-muggar i kassen- med övertygelsen att "jag kan alltid köpa nåt snyggare mönster sen"  För det kan jag ju. 

 

Det var det roliga det-  Eller det var lite roligt sen också, för jag kände mig kurant nog att gå ned med Loke en sväng-  MEN, min (vår) gummimatta som legat nere på trappan i "hur många år som helst" ,den  var borta! Endast ett avtryck av dess existens kvarstår som nån sorts fornminne.   Vem faen tar en sån ?  Och Varför? Mitt muttrande över vidriga ungjävelshelveten är icke av den skrivbara sorten. 

*fan*  Ja,så där dog halva glädjen- även om den faktiskt tar sig lite igen.  

 

Fridens //SoP