Jag undrar-

- om jag klarar att skriva det här-  Idag tog Sambon upp tre kartonger från Lilla lägenheten. Mitt förslag, att vi tar upp några i taget och går igenom,istället för att ställa oss framför en vägg av kartonger där borta,där vi inte känner oss det minsta hemma.  Så,för en stund sen öppnade jag den översta- (åh shit) där låg den runda adventsljusstaken som jag hjälpte henne att ta fram och sätta ljus i, för att hon ville ha Lite juligt,trots att allt snart skulle packas inför flytten. Tårarna rann ju över direkt,och nu med. Det är så jävla sorgligt. Bedrövligt. Oh shit, jobbig låda,tyckte jag ,och gick därifrån. Den är full av de saker hon hade framme i köket, och det var ju i köket jag framlevde det mesta av tiden med henne . För där satt hon alltid.  Ja, jobbig låda.  
Däremot var det inte  jobbigt att gå igenom en hel hög med kläder och skor förra veckan. Gick dit då vi kom hem med katterna förra måndagen, och fick ihop släng,behålla och secondhandsäckar utan det minsta lilla snyft eller tår i ögat. Jo, lite på en tröja som vår Vän i Skåne har stickat- och den blir Behåll. Det känns som mycket kärlek i den tröjan. 
Ja,det blir nog många jobbiga lådor- 
 
Fred //SoP 

Nu ska jag Skriva,

-Innan jag börjar gå igenom e-posten, annars fastnar jag där och sen är klockan fixa-middag. 
Ja, vad har hänt sen sist då?  En hel del, och ingenting . Förra veckan  var jag rätt slut i rutan, och det var en himla massa pratande i telefon så varje dag då jag bestämt mig för att ta tag i pappersbunten, så kom nåt emellan.
  Det Allra sorgligaste var att Syrrans Katter, - oh shit, nu börjar jag gråta-  Jo, de har ju bott hos Familjemedlemmen, som vetat att de inte mått helt bra, men som inte orkat annat än bara ge den ett skönt liv tills begravningsdagen- Han ringde veterinär för en koll av dem- Och de hade cancer, båda två. Och jag blev inte förvånad, men oerhört sorgsen. Men de fick en fin sista tid i livet, och nu har de inte ont mer. Nu är det i mig det gör så ont .   Så förra onsdagen gick Tassie och Snowie över Regnbågsbron, och jag tror att Syrran väntade på dem där. Eller Tror, det är vad jag Väljer att tro- finns det  ett paradis,så är det där våra djur väntar på oss. 
 
-Pho, jag fick gå ifrån en stund. Att det är så svårt- Ibland tror jag att det är något fel på mig som begråter djuren mer än människor. Det blev väl en extra pålaga nu, men ändå- djuren är utlämnade åt att vi tar hand om dem, de har inget val. 
 
Inget val- nej- Vi var med våra katter till veterinären i måndags-de har fått vänta lite på sitt årliga besök den här gången,men jag ringde i  januari och frågade hur långt vi kunde skjuta fram vaccineringen utan att det blev en "omvaccinering"  och fick svaret innan februaris utgång. Och den hade ju  inte gått ut den 22a :-)
  Stella mådde ovanligt  bra på resan dit, ingen illaluktande olycka och inte så mycket dreglande heller även om hon upplät sin stämma vid vägkorsningar,rondeller och andra märkbara svängar. Eftersom jag hade glömt att vi brukar få låna en bur av min Bästis,så stod jag med en stor bur, och två små- men ansåg att eftersom Stella krympt en hel del så borde hon få plats i näst minsta buren och  jag tror det var ett bra val- den buren är mer stängd, och så la jag hennes lilla fårskinnsplätt över den och som sagt,hon tycktes må mycket bättre än hon brukar.  Asthra sjöng rejält i baksätet, vete sjutton varför hon tjatar så, hon verkar inte må illa eller vara rädd eller nånting-   Sen när vi kom fram och ställde in hennes bur i "vänthyllan" så spann hon så det blev rena rama resonanslådan där inne ! 
Stella Har ont i ryggen, det är ingen inbillning från min ängsliga mattehjärna, så hon blev ordinerad glukosamin- I övrigt är hon i bra skick, och ingen åtgärd behövs på tänderna heller. Hon måtte ha bra tandgener :-) Jag menar, snart femton år. Asthra ska slippa sitt kortison, hon är Fet- och har tråkigt eftersom hon är fet och inte orkar röra sig :-(   Jag fick ett recept på en spray att prova om hon börja tugga päls igen. Och hennes tänder var Också bra :-) ( snart tio år)    Så på kattfronten får jag vara nöjd - just nu. 
 
Med mig själv är jag inte så nöjd, men det är som det är, för att ta fram en sliten klyscha -men  jag borde kunna återhämta mig med luft,ljus  och lite lugn och ro. Och papper och lägenheter osv- ur vägen. 
 
Fred // SoP 

Jag skulle

-egentligen betala två räkningar, men skriva kändes plötsligt Mycket roligare.  Eller roligt, nej, jag är inte på något skojhumör även om skyarna har lättat en smula och den akuta vidriga riktiga magVärken la sig efter begravningsdagen .
Eller Avskedshögtiden skulle jag vilja kalla det- för hon är ju inte begravd ännu. Det blir vid urnsättningen.  Den blev fin, så har de jag pratat med och messat med sagt i alla fall. Ett avsked som passade Syrran, och det var ju det jag ville. Att det skulle bli fint för dem och något som sa att det var just Henne de tog farväl av.  Det var rätt många som kom dit-fler än jag väntat och hoppats på. 
 
Ett Stort och Hjärtinnerligt TACK till er alla - i stort som smått. 
 
 
 
Bilden är inte tagen av mig,men fotografen har sagt att jag får dela bilderna hon tog. Tack. 
 
//SoP