Det är så länge sen jag skrev här

- så jag fick titta tillbaka lite och se vad sjutton jag skrev om senast-  Min lilla kattaskrotta ja- som inte finns mer. Och det är vad jag tänker skriva om det Nu, för så fort jag bara snuddar vid tanken rusar tårarna upp i ögonen och jag får en sorts kramp runt käkarna och hela huvudet- 
 
Så, djupt andetag så går vi vidare.   Jag har tagit tag i mitt skrivbord här- i alla fall lite grand, och hittar mina räkningar i en sån röra så att det är skrämmande. Räkningar från April- hm? Betalad eller inte? Om inte, var finns en påminnelse? Har jag fått en och betalat- var är den då.. Suttit och skummat igenom betalkontot på banken- Jo, där var den. Ja fy fan, jag har varit så slarvig, förträngt  det här rummet, förträngt alla fakturor -  Mina fina lådor jag köpte till bordet, en liten påbyggnad, i dem ligger det mest Syrrans grejer, och inte det jag hade Tänkt ha dem till- Obetalat i vänster ihop med bankdosa och dyl, betalat och följesedlar mm i högra . Oj, nu började jag givetvis rota i ena lådan- och kom av mig här. Nå, några skräp färre i den då.    Jag har varje gång som jag gått in här på sistone- nja,varje och varje- plockat ur lite skräp ur en stor plastback som stått framför fönstret här inne- många bäckar små.. Blir den där stora ån till slut? Så nu är faktiskt den backen Tom! Bara den ännu större backen kvar,och i den är det Mest fotoalbum- Syrrans,Mammas och Pappas. Och jag undrar vem/vilka jag sparar dem till/åt/för . Massor av minnena i dem är inte alls mina, många människor vet jag inte vilka det är. Men det känns sorgset att slänga dem, Sa till Maken ( ja, sen en dryg vecka är Sambon Maken - det ni- ;-) ) att jag borde gå igenom dem och ta ut vad som är betydelsefullt för Mig och spara det i ett speciellt album. 
 
Jag är redan trött på det där gamla 20-talsskåpet som Syrran hade sin kattsamling i- det jag med slit ,svett och tårar baxade in i sovrummet i  höstas . Som har varit Mormors. Alltså, det är fint på sitt vis- men det är Brunt och deprimerande och jag har inte ork att ta itu med att måla det. Jag höll på att krokna bara av att tvätta det när det skulle in här.  Ja, det låter väl hårt, men jag Kan inte spara andras gamla liv, sånt jag inte har nån relation till, Egentligen. Jag har fortfarande en back med prydnadskatter stående. De jag ville spara har jag redan tagit undan och har framme. Men resten? Pho- 
 
Jag (ego ego ego) har haft så in i helvete ont i ryggen ett bra tag nu, det känns som om det aldrig tar slut , liksom den eviga blåsten som sliter i mitt psyke och plågar min nacke .  Men så igår- jisses, jag kunde dra ett andetag Utan att rycka till mitt i p.g.a värken, och vad  händer då?  Flytta byrårar-  Jag är dum i huvudet.  Så idag rinner värksvetten igen. Men, byråarna blev ju flyttade åtminstone.  Nästa projekt, flytta hyllla, be om hjälp med att flytta Ut det bruna skåpet ur sovrummet igen. Det låter väl löjligt, men, som sagt, det ser bara deprimerande ut. Bruna tapeter får faktiskt räcka. Det är vad min något mildrade brunnoja kan tåla verkar det som.  Bruna skåpet ska få stå i storarummet,längst bort vid fönstret , där tror jag att det gör minst själslig skada- så länge.   Varför kan inte Jugend bli på modet och jag kan sälja det för hurmycketsomhelst? 
 
Fred&Kärlek //SoP  Numera enkattsmatte. Och Fru.  

Önskedrömmar-

Nog är det fel på katten, mitt lilla hjärtegryn. Beslut är taget och hela världen vill rämna . Men det gör den inte. Inte den här gången heller.  
 
//SoP 

Hm?

Hillerstorp har försvunnit- plötsligt är Gnosjoe (Gnosjö)mest frekvent som besökare.. Jag känner ingen där heller. #livetssmåmysterier //SoP