kartongrotande-

-tog på krafterna. Jag satt på balkongen i över två timmar och blev både stel och frusen. Den där kartongen hade stått ihoppackad sen början av nittiotalet,av de daterade pappren att döma, och en del nedlagt senare, är av mycket äldre datum.  Så den där lådan luktade inget vidare,när jag började plocka upp alla papper. Sa till Sambon att hur kan det få plats så vansinnigt mycket papper i en så liten kartong?
 
Det äldsta jag fann, är ett foto på fyra sjömän varav en är min Farfar,sänt som vykort hem till familjen år 1910. Jag visste ju att Farfar "varit på sjön" som ung, så förklarades det svenska riksvapnet som var tatuerat över hela hans bröstkorg.   Jag hittade Pappas inskrivningbok i det militära också,från 1940 .  Och hans och Mammas mycket vackert dekorerade vigselbevis,från 1954. Där fanns också Pappas skilsmässopapper,daterat knappt en månad dessförinnan. Rackans gubbe - hans första fru måste ha  varit en tålmodig dam,hon hade ju tio år tidigare accepterat att Pappa fick en son när han varit och prasslat vid sidan av.  (halvbrodern Syrran fick tag i 1990) 
 
Jag hittade tidningsklipp också, ett som var extra kul var ett ifrån en sydafrikansk tidning där min femtonåriga kusin (Mammas fostersysterdotter) var Lucia i  Norska sjömanskyrkan !  Det var också en sida ur ett informationsblad? om en missions och läkarstation och där på en bild var just den kusinen och hennes lillebror tillsammans med fyra-fem zulubarn , med text att här leker minsann både svarta och vita barn ihop. Vilket fick mig att lé,jag kom ihåg ett brev vi fick ifrån vår Moster där hon skrev att "Putte snackar zulu som en infoding" . (engelsk skrivmaskin) 
 
Fast gråtattacken kom när jag  hittade ett kort med en lång dikt som jag skrivit till Syrran när hon fyllde trettio. 
Det var faktiskt inte så dumt att fälla lite tårar,jag har allvarligt funderat på om det är något fel på mig som  inte är ledsen. Och jag måste  ha älskat henne väldigt mycket, med tanke på alla kort och brev jag hittar som jag har skrivit till henne ( ja jag är en skrivande person)  och  vad jag har skrivit i dem-   Och när jag läser dem är det så hemskt att jag har glömt allt det, att de senaste tio åren (ungefär) har raderat all glädje som fanns.  Sorgligt,hemskt och Fel. 
Fan ta alkoholen ! ( och alla andra droger ) 
 
Fred och kärlek //SoP 

den berömda hampan fick jag tag i

- och nu har jag packat ihop de där fotoalbumen som inte alls hör till vår familj (mig?) Det vore väl på sin plats att ringa mottagaren också- ja jag Ska.  
Och jag har ringt till vår Vän i Dalarna,med lite uppdateringar, och allmänt surr :-)  Och så fick jag lite info som var bra att få reda på,eftersom jag funderat lite,och nånting kunde ha varit på väg att hamna  på helt fel plats. Och så blev jag glad över att något som jag trott varit på avvägar , är på helt Rätt plats <3 
 
Jag har även överlämnat den sista nyckeln till den Nye ägaren av lilla lägenheten,så nu är Det helt ur vägen. 
 
Och Syster,lilla Syster- har äntligen fått komma i jorden, och ligger nu bredvid Mamma och Pappa. Eller äntligen, alldeles för tidigt mänskligt sett, men väl sent efter omständigheterna.  
Jag undrar om jag klarar av att gå dit- Först var det Mamma,och det var ju  hemskt, men det var Syrran och jag som gick dit. Efter att Pappa hamnade där också,så blev det mycket svårare,även om Syrran/Sambon var med. Nu vete fan- Det är ju Bara jag kvar. Skitläskigt.  Och det känns som om jag ändå är lite för ung för att vara ensam kvar.  Men,som min Kompis brukar säga.. "livet ska inte va'så jävla lätt" och det har hon rätt i. 
 
Fred och kärlek//SoP