Supermegaexxet- fyller år idag.  71. Känns lite obegripligt.  Jag brukade säga att när han föddes så var det novembers absolut värsta dag,och i den stämningen blev han kvar. Elakt,men- han var rätt jävlig själv. Av osäkerhet är min känsla/tolkning, och en rädsla av att andra skulle upptäcka det. Så det breddes på med extra manlighet,hårdhet och höhö-ande. Så klichéfylld att hulkskalet borde rämnat tio gånger per dag. Och den råkade naiva,glada,godtrogna,ärliga jag ut för.  Bara för honom att bryta ned. Ja- men long time ago. 

-Och när jag är inne på tråkigheter- hamnade bland minnes och dödsannonser häromdagen.  En ex-bästis mamma har dött. En snäll kvinna som nog fick bära mer än hon orkade. Jag hade alltid känslan av att hon  inte direkt ogillade mig,men hade önskat en socialt högre rankad kompis till sin dotter. Kanske begrep hon sig inte på mig,jag var rätt olik,även då.  Sen tror jag att en fd pojkvän är död- namn och födelseår stämde,och min känsla sa att det var han. Varför vet jag inte. Han var en väldigt söt kille (ja han var bara 16 år då) ,och rolig. Jag var 18 och blev lite retad för att han var yngre än jag. Dumheter.    Så dök ett till bekant namn upp , "PoP" -även där stämde födelseåret. Jag (och Pappa) köpte min moped av honom,han hade väl gått vidare till körkort,tre år äldre än jag. Det var nog den enda gången som jag pratade med honom. Kände honom inte,men "alla" visste vem han var. Snygg kille tyckte nog de flesta tjejer . Long time ago- ännu längre sen än supermega- 

 

- Så bara ett år sen,när "bomben" höll på att slå mig genom golvet- när jag med bultande hjärta, sus i öronen stod och höll mig i köksbänken och frenetiskt försökte ta reda på,och förstå - att en av mina allra närmaste gjort det otänkbara.  Det rinner kallt vatten genom mina ben nu när jag tänker på det.  Alltså chocken och stressen, sorgen- och det är bara vad Jag upplevde.  Familjen kan jag inte ens föreställa mig,deras känsla och kaoset.  

Nej fy fan - 

Det får räcka så /Fred 🙏och Ta Hand Om Er ❤️ //SoP