Vilken skitdag. Vilket skithumör Jag är på. Dagen är det säkert inte nåt fel på alls, men jag är för tillfället bara Less på allting. Korkade människor, onda människor, mänskligheten- kanske? Ta hela surven när jag ändå är i farten? Säger nån surven längre? Stavas det ens så? (sörven?) 

Jag Fryser, har ont i fötterna/benen och höfterna, är trött så in i flängbänken,mina händer är så torra så de spricker på ovansidan vid knogarna, ändå slösar jag handkräm och mandelolja/kokosolja  på dem nästan hela tiden. Nagelbanden är trasigt fnas och jag har krafsat bort torra flagor vid insidorna av tummarna så jag måste linda dem i tejp för att låta bli. Jackson style. :-/ En svårläkt kattreva på ena armen bidrar inte heller till välbefinnandet. Ilandsproblem. Icke desto mindre jobbiga för Mig.  Jag citerar Ally McBeal- "för att det är Mina problem" . 

Ibland känns det som om Allt motarbetar mig, hela världen. Som om den inte har nåt annat att göra? 

Nå, "i morgon är en annan dag"   

 

Jag tänker ibland på att jag inte har en aning om vart mitt liv är på väg- förutom mot slutet förstås. Men, hur ska jag hitta tillbaka till ett liv som jag har glömt hur det var? Ett liv där hoppet ändå fanns kvar . Hoppet om att En dag, så slutar Syrran dricka och inser att hon måste ta tag i sitt liv igen. Hoppet om att vi skulle göra allt det där jag tänkte att vi skulle kunna göra ihop, nu när vi skulle bli grannar. Allt det där vi Aldrig gjorde, men ändå fanns där, som den lilla lågan längst bort i tunneln. Då väntade jag på Något. Nu vete fan vad jag ska vänta på. 

En "ensamvarg" har jag alltid varit, men nu tror jag att vargen är instängd.  

 

Guu' , så deppigt. För tillfället- "de går la över" . Lite käk och lite bra tv på det här så.. 

 

Fred //SoP