-tog på krafterna. Jag satt på balkongen i över två timmar och blev både stel och frusen. Den där kartongen hade stått ihoppackad sen början av nittiotalet,av de daterade pappren att döma, och en del nedlagt senare, är av mycket äldre datum.  Så den där lådan luktade inget vidare,när jag började plocka upp alla papper. Sa till Sambon att hur kan det få plats så vansinnigt mycket papper i en så liten kartong?

 

 

Jag hittade tidningsklipp också, ett som var extra kul var ett ifrån en sydafrikansk tidning där min femtonåriga kusin (Mammas fostersysterdotter) var Lucia i  Norska sjömanskyrkan !  Det var också en sida ur ett informationsblad? om en missions och läkarstation och där på en bild var just den kusinen och hennes lillebror tillsammans med fyra-fem zulubarn , med text att här leker minsann både svarta och vita barn ihop. Vilket fick mig att lé,jag kom ihåg ett brev vi fick ifrån vår Moster där hon skrev att "Putte snackar zulu som en infoding" . (engelsk skrivmaskin) 

 

Det var faktiskt inte så dumt att fälla lite tårar,jag har allvarligt funderat på om det är något fel på mig som  inte är ledsen. Och jag måste  ha älskat henne väldigt mycket, med tanke på alla kort och brev jag hittar som jag har skrivit till henne ( ja jag är en skrivande person)  och  vad jag har skrivit i dem-   Och när jag läser dem är det så hemskt att jag har glömt allt det, att de senaste tio åren (ungefär) har raderat all glädje som fanns.  Sorgligt,hemskt och Fel. 

Fan ta alkoholen ! ( och alla andra droger ) 

 

Fred och kärlek //SoP