Tänk,när chefen rycker in blir det ordning på torpet. Eller vår fläkt i alla fall. Den sluter tätt,viner inte,gallret bågnar inte. Och inte hade jag gjort våld på den heller- "Ja,det är ju bara plast,och det kan ju bli varmt som fan här så det håller ju inte"- sa chefen.   Och när han gått och jag gick ut i köket igen .. Åh herre gud så tyst det är. Nästan så en liten tår letade sig upp ur ögonvrån.  Ja,små,viktiga saker .   Den där lilla plastbiten,den kostar 700 kr- hela luckan som nu byttes,kostar 150 kr.. Skum kostnadsfördelning . Men jag är glad att vi fick lucka och inte bara plastbiten. 

 

Ja,det var onekligen enklare att bo i hyresrätt- ringa vaktmästaren och så kom de och lagade eller bytte ut det trasiga.   Nu ska man köpa sakerna, vara säker/osäker på om man valt rätt, städsla hantverkare som kommer när de har  lust eller inte alls eller inte har tid förrän om tre månader,skälla på Sambon som när  han ska fixa nåt själv "tar det lilla sen" så inget blir riktigt färdigt. I fallet Sambon har jag gett upp- I hantverkarfallet har jag kommit till det stadiet att jag nästan gråter av tacksamhet när de verkligen kommer den dag och t.o.m tid de sagt att de ska göra det. 

 

 

 

Och Katten,hon äter sin mat- försöker komma åt Stellas torrfoder,sover,muttrar när hon får sin kortinsontablett- hon har gått ned två hekto, jag får inte längre en naken och kall mage i handen när jag lyfter upp henne. Idag får hon sin sista tablett och i morgon ringer veterinären. 

 

Och nu ska jag läsa lite i diabetestidningen. 

 

Fred // SoP