-det är ju en bag jag inte har nån lust att kånka på alls, men va fan...  Får man den tillslängd är det väl lika bra att bära vidare. Fast jag försöker ju bli av med den,verkligen.   Det jobbiga med min värkbag är ju att jag har så in i flängbänken svårt att bara ligga stilla o koppla aaaav - det går inte,då blir ju hela jag en enda värkande VÄRK -så jag får spel, jag blir tokig- kroppen sprätter o huvudet vill sprängas-hjärnan hoppa ut ur ögonen.  Så jag försöker springa ifrån den-när jag har tanken i nåt annat trängs den undan lite . Fast numera har jag lite bättre insikt- Du kommer Inte att klara av att flytta ut kläderna ur klädkammaren o sen hyllorna o sen ställa in den andra hyllan där  o flytta sakerna på hyllan ovanför , o sen sortera alla kläderna som du slängt in på sängen o lägga dem i ordning i nya hyllan- Nix. Du kommer att glömma äta o sen kräkas av värk,o vara handikappad ett par veckor framöver,det är inte värt det. .  För ett par år sen tänkte jag inte på det, så jag jobbade o spydde o kved. Men jag tror jag  var lite gladare -  ibland är det bättre att vara en optimist som får en smäll på käften,än att låta planerna läggas i " jag kan ju ändå inte"-lådan.   

 

Så idag har jag inte flyttat några hyllor o kläder, bara en fåtölj o ett litet bord o Äntligen har jag fått ned alla ljus i lådan i tv-bänken .  Och spiken i ögat,den gnager på-

 

Fred i Isvinden //SoP