-i hvt, och konstaterar att en strykmangel har jag aldrig hört talas om,och jag har aldrig haft något checkhäfte . Men resten på uppslaget har jag haft,har en del fortfarande, som telefon med sladd (används inte dock) och vhs-spelare. Några dansbandskort skräpar i nån nostalgikartong,ikea-

kataloger har jag en trave av i bokhyllan- Min freestyle har gått hädan,och var en Philips, inte Sony . Men- Skrivmaskinen! Vart tog den vägen? En reseskrivmaskin i sin beigegröna väska-med ett tygfack på lockets insida för allsköns tillbehör. Den gick att koppla loss ur bottnen (maskinen alltså) men vi hakade bara av locket när vi använde den. Byta färgband var ett litet äventyr,och tänk att kunna byta färg,skriva både med svart och Rött! Vad jag minns så hade Pappa den,och jag utgår ifrån att Syrran fick den sen. Men sen då- Vad jag minns så fungerade den utmärkt, utom att en bokstavsarm då och då stannade framme vid valsen så nästa hakade fast i den om man inte hann märka att den var kvar där. Jag ser den framför mig på Farfars gamla skrivbord, där Lisbeth brukade sitta och läsa tidningen efter att hon blev halvsidesförlamad . (Stroke) Hon skrev på den ibland,eftersom hon inte kunde skriva för hand längre.  

Det hade varit roligt att ha kvar den maskinen- härrörde antagligen från 50-talet? då den funnits hemma i hela min barndom. Det beigegröna var väldigt 50-taligt också. 

Tänk vilken teknik- printade i realtid. 

Fridens kilowatt och rivaler //SoP