-jag drog upp rullgardinen såg jag plötsligt väldigt mycket väg- och hus, och ännu ett hus där jag inte ens visste att det fanns ett. Kanske finns det fler där,har inte gått/åkt däråt på flera år.  De har tagit ner en massa granar och tallar igen och jag blev Bara bedrövad,och berövad min trygga vrå här i världen. Den skogiga baksidan utan insyn var ett stort skäl till att jag verkligen ville bo här. Nu vete fan- det bara förstörs mer och mer. Gräs och träd bort,in med fler parkeringsplatser.  Det känns inte alls lika trivsamt.  Men jag vet ändå inget område här i byn som känns bättre. Än.  Ekorrarna försvann vid den förra skövlingen, en del fåglar också- och skatornas bo krossades . De bor i närheten än men jag har inte lyckats se deras bo. Nu har flera fåglar kommit tillbaka,och så har "De" stökat till deras hem igen. Rådjuren,de blir mindre skyddade här nu,och mer öppet mot vägen känns inte bra. De som brukar strosa runt i godan ro  här bakom och stanna upp och titta på mig som lyckligt står på balkongen och ser på dem. Jasså,var det bara du ,ser det ut som de tänker.  

Och det blåser värre,och det blir mer sol på balkongen . Åh vad härligt med solbalkong,säger folk,dra åt helvete tänker jag. Redan efter förra skövlingen blev balkongen mindre trivsam,både för katter,växter och mig. 

Bara de inte ska utöka med nåt bostadsområde/bygga villor . Fan också.