-stod det när jag loggade in här- Jo, jag ska vara den jag alltid är.  

-och den jag alltid är, sitter här och har gjort ungefär allting ,utom det jag Skulle göra när jag satte mig vid datorn. Iofs har jag varit inne i mina vårdkontakter och sagt vad jag ville ha sagt. Frågan är om det blir så? Jag fick ett rätt surt svar ifrån "min" sköterska igår, men jag fick åtminstone en hyfsad besökstid bokad. Alltid något. Alltså, jag är i sån osynk med den donnan - Men det skulle vara ganska jobbigt att behöva åka till Värnamo vid kontrollerna -  Jaja, vi får väl se/höra hur nästa besök utfaller.  

 

-Igår ringde jag och bokade tid för vaccination och årskoll av Busbergarna , så var det avklarat .

 

-Och hemtelefon har jag ingen ännu- Så tio minuters mobiltelefoni igår gjorde mig både svettig och gav mig huvudvärk. :-/  Jag Avskyr verkligen mobiltelefonsprat.. troligen gav det extrabränsle till den "fobin" när Syrran dog,detta eviga mobiltjat/pratande . Det var som att Ingen fattade att jag har en hemtelefon. :-(  Jaja, gnäll-gnäll. Men det får man när man inte mår bra-gnälla alltså, det sa en avdelningssköterska till mig för- tjugo år sen. 

 

Jag var ute på balkongen nyss och tände ett helt gäng med lyktor- de lyser för Stella, min lilla tant som nu har varit död, och som fattats mig i ett år.  Som jag saknar henne, och naturligtvis Asthra också,båda fattas mig så djupt så jag får ett sug i magen och en tår i ögat var gång jag ser ett foto av dem. Jag saknar våra promenader , när jag ser olika foton på dem ute så lér jag med en tår i ögat.   Jag vet inte hur mitt liv sett ut, om jag inte hade fått ta hand om Busbergarna- ett djurlöst liv skulle kännas så fruktansvärt tomt. Jag älskar de här två busråttorna, hatteknattarna, råtteknottarna, grabbarna, mina pojkar - De berikar mitt lilla liv så mycket att det förstår de aldrig själva.  Lika bra det.  Ja, sorg och glädje samsas i både hjärta och tårar.  Och ingen ersätter någonsin någon annan- var och en är sin egen kärlek och sorg. 

 

Fred och ljus i mörkret. //SoP