Jag såg i "minnen" på fb att det är ett år sen gallren runt balkongen blev uppsatta- då var det påsk, och det var så Kallt,isvindar, och tre karlar stod på balkongen och svor över de där gallren, alla hör mer eller mindre illa, så de pratade samtidigt och det vete 17 om nån lyssnade på nån-- Men gallren kom upp, och Grabbarna har en trygg balkong att vara på 💞

 

Ja, som sagt, det var påsk för ett år sen - och på skärtorsdagen bars ju vår Lilla Granntant ut till en bårbil och åkte härifrån. Jag saknar henne faktiskt, även om vi inte umgicks. Men hon var snäll och rolig , och mycket sjuk.  

 

-och i övrigt då? Jo, det har faktiskt tagit en dryg vecka att hämta mig från Värnamoresan.. Helt galet. 

 

Helt galet- är det med- Såhär är det, min Vän, ska opereras. Det är en sen länge planerad operation ,som blir lite mer komplicerad än vanligt,så den ska ske i Linköping.  Vännen har varit nervös, rädd , jag har varit orolig, och lite rädd också, samtidigt glad att det blir av eftersom hen kommer att må så mycket bättre sen ( vad jag förstått)  Datumet för operationen har suttit och malt bak i huvudet ju närmare det kommit. I onsdags blev Vännen inskriven- för operation på torsdagen.  Och jag väntade, och väntade-  Vid fyra på eftermiddagen fick jag veta att hen snart skulle hem- inställd operation. En annan operation hade tagit hela dagen .  Alltså, så lång väntan, oro, rädsla, förberedelser- väntan igen, och så blir det inget.  Så alltihop ska gås igenom en gång till, i en oviss framtid.   Jag var ju glad för hens skull, att få bli bättre- glad att det äntligen skulle bli av, samtidigt som den lilla skräcken för att det skulle gå illa-och känslan av hens oro.  Ja, fy fan. På´t igen då.  

 

 

 

Eder vårliga //SoP