-av vaccin mot Covid19 har börjat sitt jobb för att ge mig (och andra) ett skydd emot att bli dödssjuk. Men vilken pärs.  Jag var ändå ganska lugn idag, mycket tack vare ett messengersamtal med en kompis som varit på sjukan igår .  Jag tänkte mig att gå in på en relativt tom vårdcentral,få mitt vaccin,vänta mina 15 minuter och sen åka hem. Max en halvtimma för hela utflykten. 

Jag fick panik redan när vi steg in där. I entrén var det minst tio personer ,magen slängde upp en dos syra i halsen på mig,det gjorde fruktansvärt ont, tårarna steg och jag grävde efter min gavisconkarta i väskan. Slängde två tabletter i munnen och drog upp ett munskydd ur innerfickan på jackan och trädde på mig -  jag skakade. Tuggade mina tabletter och efter några minuter släppte värken lite,och munskyddet hjälpte mig att lugna ned panikandningen. Jag som varit rädd att vara tvungen att ha munskydd- och så mådde jag Bättre med det. Outgrundliga vägar.  Så småningom blev vi nedsläppta till vaccineringen med åtta personer före oss i en korridorkö med tvåmetersmarkeringar. "Stå här" . Några panikattacker senare och en timma efter att vi kom dit så fick jag äntligen min spruta som jag inte ens märkte i mitt råstressade tillstånd- och fick sen vänta i en halvtimma eftersom jag är allergisk mot penicillin.  Men så glad jag blev. Men det var ju för Min säkerhets skull,och all personal var vänlig och omtänksam, sköterskan kom fram var tionde minut och frågade hur jag mådde. Höll ju på att trilla i trappan på vägen ned dit,och sa då att jag har panikångest, så jag såg blickar från personalen då och då. Är det Nåt bra som min jävla ångest lärt mig genom livet är att berätta om den. Även om många tycker att man är konstig ,så får man ändå förståelse när det är viktigt. Och idag var det verkligen det. 

Ja, vilken pärs. Men jag kom iväg,stannade,och kom ut. Men så slut jag är. Nästan två timmar tog det från hem till hem.