- att Plocka Undan saker! Jag funderar lite på om jag omedvetet har haft saker framme/sparat på  för Syrrans skull? För att de vara våra, och Mammas och Pappas och Mormors- o.s.v ,o.s.v-  För nu har jag märkt att det är inte alls jobbigt att ställa undan,ta bort, ge bort saker som jag "alltid" har haft?  Jag har bara Tröttnat på alla grejer som jag  flyttar runt på, och har flyttat runt på i flera år- bara för att de ska  vara där.  Fast såklart har jag grejer som jag tycker om och som har funnits hela mitt liv också och som jag alltid har framme ,de är hemma- utan dem är det inte  hemma. Blev så förvånad nu när jag tog min lilla stol, och Syrrans ännu mindre, och bar ut i hallen och sa till Sambon- de här ska ner till förrådet.  Det låter kanske dumt eller obegripligt- men det är så jag känner.  

 

Den röda hallmöblen ska få återgå till second hand, där jag köpte den.  Den hade jag lite svårt att släppa, men nu står den i hallen också, för att få gå vidare mot nya hem?  

 

Och idag, då dök det upp en tanke i huvudet på mig- Jag blir ju bara tjockare , och jag mår dåligt över det, mina kläder är för små , det är dyrt att köpa nya,svårt att hitta storlekar , och jag tycker att jag är ful o.s.v- Kärringgnölet- komplexgnället-  Igår slog det mig plötsligt- Men Än Sen då?  Jag är sextio snart- Jag blir aldrig ung och frisk och snygg igen.  Så vem sjutton stör det om jag är tjock ?  Själv tycker jag ju att det nästan inte finns något tråkigare än att träffa någon kompis som konstant pratar ned sig själv -" åh jag har blivit Så tjock, Åh ska jag Verkligen ta en kaka- Åh jag får Såå dåligt samvete, jag har ingen karaktäär- Jag Borde springa nu för jag har ätit en yttepytteliten chokladbit som jag inte hade karaktär nog att låta bli-"  Fast sådär har jag aldrig pratat ned mig själv ,( fast andra har gjort det!)  vill jag äta nåt fettbildande så gör jag det och tycker det är gott, inte går jag och ältar det i en vecka efteråt. Just nu känner jag inga såna personer, tack och lov, för jösses så energikrävande och Tråkiga de är.  Och jag vill inte vara tråkig.   Det är jag nog ändå, men jag kan  ju undvika det sättet i alla fall. 

 

Nu kom Sambon hem med käk från thaistället *matlagningsfri söndag*