Så jag gör väl det då- Någon sorts sammanfattning av året är väl kutym?  Förra året skrev jag att 2015 bara måste bli bättre eftersom 2014 var ett skitår- nu kommer jag inte ens ihåg vad som var så hemskt med -14?  Men jag vet att jag hade hemskt mycket huvudvärk-"spik i ögat".

 Det här året verkar bara ha gått mig förbi medan jag gått här fram och tillbaka mellan min och Syrrans lägenheter. Ja, inte hela året, men oron har ju legat där hela tiden,uppgivenheten,hopplösheten. Känslan av att det kommer att gå åt helvete ,även om jag försökt mota den känslan hela tiden.

 Så blev hon sjukskriven för ögonen- och jag tänkte,NU,nu inser hon /andra allvaret- Men-? Näe? Varför är det bara jag som ser, varför reagerar ingen, jag tjatar mig blå och blir bedd att dra åt helvete och inte lägga mig i . OK- jag håller käft,sväljer sorg och oro-  Sen rasar ju allt,Jättebra-Äntligen händer det något,Äntligen ser alla att jag inte har haft fel-Nu kommer det att bli bra. I helvete heller. Där har jag gått sen i maj,nästan varenda dag, och hjälpt till,försökt uppmuntra,försökt ge livsglädje, hjälpa ,och det gick framåt,ett tag.

Sen har det bara blivit värre och värre, jag fick vara "sköterska" här de sista veckorna,Alltså, inte på riktigt, men mycket mer än jag vill och mycket mer än jag "skrev på för",när jag lovade ta hand om sandlådor o.s.v till katterna tills hon blev bättre.  Och jag har sett,känt och hört ,och frågat,försökt prata, och mest fått skit tillbaka. Lögner, pikar, spelande på samvete, mjuknande när det märkts att nej jag tar inte den skiten och visat att jag blivit förbannad.  Lögner- Javisst,lura mig, för jag Kan inte låta djuren fara illa,lura, och utnyttja.    Och nu skiter jag i att "inte berätta", jag hatar lögner och hymlande. 

Och läser hon det här, ja, I don´t care- eller om nån annan läser och blir "chockad",Se fulheten istället för att he´in den under mattan,till slut blir det en stor och stinkande hög där som inte kan döljas hur det än försöks att kliva över eller gå runt den.  Folk får bli hur arga de vill, jag tar inte mer, jag har bara dragits längre och längre ner under året och nu har jag så ont i magen att jag knappt kan äta eller sova, och sväljer min gråt och ilska tio gånger om dagen. Och det är inte så, att jag inte talat om för henne hur svårt det är för mig, jag har nästan bönat om att hon ska sluta ljuga, gett henne alla öppningar för att kunna prata.  Så, inte prata, då skriver jag. 

 

Fred//SoP