På något sätt trodde jag att det här senaste året aldrig skulle ta slut- året då jag var 60 år,lika gammal som Mamma var när hon dog . Ett jävla ångestår som jag haft i bakhuvudet i stort sett sen hon dog, 1992. Sabla ångest att släpa på. På många sätt har det styrt mig- antagligen omedvetet men ändå av en touch av medvetenhet.  Väldigt mycket, Alldeles för mycket, har styrt mig i riktningen- det är ändå inte lönt,det är ingen idé- jag kommer inte att leva så länge till. Vilken härlig inställning till  livet va?  

 

Födelsedagen var faktiskt  rätt pissig, trots grattishälsningar och fina kort och presenter. Inte så att jag satt och stordeppade , men dagen innan hade jag en sån tomhetskänsla- Ensam. Alltid så jäkla ensam. Mycket är ju mitt eget fel-  Jag kan ju inte vänta mig att vänner/bekanta ska spränga min dörr i sin iver att få umgås med mig, när jag själv knappt kan hasa mig över tröskeln åt andra hållet.   Men så övergiven jag kände mig just då. 

 

Och nu har det lämnat nån sorts- Men? Vad ska jag göra nu då? Jag överlevde- jag är äldre än vad Mamma blev. Är det lönt att börja med något Nu- eller är det ännu mer för sent än för tio år sen när jag gav upp ?  Det låter ju helflummigt -    

 

Senaste veckan har jag haft mycket värk, och ett par dagar med spik i ögat - Jag Är nog väderkänslig, men ögonspiken Tror jag är stressrelaterad till största delen. Fredag lördag söndag var spikdygn- 

 

Jag har gått med Tröja på ett par  kvällar- *happy*   Och så idag blev det VARMT igen- alltså,  jag har tuggat taggtråd och spottat giftpilar - skitåfanihelve så grysligt irriterad och förbannad jag varit sen jag vaknade-   Ont i händerna så jag skrek högt när jag tryckte på schampoflaskan- va fan.. rent ut sagt .

 

 

Snubblade och brakade ned halvliggandes i fåtöljen igår när jag skulle ge grabbarna lite extragotta- Loke slängde sig av någon anledning upp i fåtöljen bakom mig fast jag hade båda framför mig? Och jag blev ju rädd att mosa honom men kunde inte hejda fallet - katten hann ju givetvis undan- han är ju katt, men jag lyckades få nån smäll i Hälen? som gick upp genom hela benet och upp till höften- och så den där "skräckvärken" som exploderade i hela mig- blev ju gråtfärdig.  Idag är hälen öm-känns som jag har grus i den,stödjer inte gärna på den så länge, och lår/höft värker också. Loke mördarninjekatt-   

 

Men, som sagt, jag lever ju än.   

 

Jag har beställt frimärken nu- jedringens vad dyrt- men de torde räcka länge/Längre nu när jag har postcrossingen på is. Trist men det blev för dyrt.  

 

Fred och sånt //SoP