-tema här på bloggen.

  Igår,nej, i lördags, flyttade jag (datorn) 48.000 (Fyrtioåtta Tusen) foton och bilder från datorn till en extern hårddisk . Nu är den sprängfylld, tänkte jag. Nix, knappt halva lagringsutrymmet gick åt.  Nu är det alla de där bilderna, plus alla som låg där förut, samt en säsong av en TV-serie på den disken. 

 

Idag har jag plockat med julSaker- Jag tar låda efter låda ur klädkammaren och plockar över tycker om och använda ,plus någon nostalgipryl som jag bara Måste ha kvar trots utseende ;-) i förvaringsboxar, och allt jag tittar på och tänker Nja? ,det lägger jag i secondhandlådan. Maken lämnade en "flyttlåda-medium" från rusta i torsdags, och i morgon är det dags för nästa, som snart är full. Nu är det faktiskt lättare att lämna iväg saker, för jag vet ju att en sån där överdådig jul med trippelextraplus allting, det kommer aldrig mer att inträffa . Jag behöver heller inte ta fram  grejer jag egentligen inte gillar så mycket, bara för att andra inte ska bli ledsna över att jag inte har det framme. Skönt  i sin sorglighet. 

 

Jag fixade lite nere på trapplätten idag,bytte ljus i lyktorna, tog bort höstruskan ur krukan och petade ned lite julkrafs istället- och Hoppsan, där kom Freddie Nyfiken smygande nedför trappan :-)  Det tycks vara mindre läskigt nu, när det är lite mörkt och inga  ungar som härjar, gräsklippare som väsnas ,folk som festar på balkonger- ja, ni vet- Tyst och stillsamt . Då vågar katterna som alltid är grå sig ut i mörkret. Fast nedanför trappen kommer inte ens den modigaste katt här , utan koppel, och i mörkret-reflex/blinklampa. 

Blinklampa eller det lysande halsbandet går inte jag heller ut utan när det är mörkt- lampan kan hakas fast nere i tröjkanten och halsbandet dras över armen. Skulle jag halka,snubbla,trilla och inte kan ropa på hjälp, så syns jag åtminstone. Ja, jag Är rädd för allting ju. 

 

Nä, lite mat tack- 

Fred och sånt-  //SoP