Freddanskrotten-

-och  Loketok med för den delen-  Veterinärbesöket.. Det tog två timmar. Han var sövd i en timma, fick öronen rensade,klorna klippta,tänderna kollade och såret tvättat. Sen fick han en tratt runt huvudet.  
 
 
Inte var han glada skvätten när han kom hem inte- Och Loke- Han blev vansinnig! Alltså, jag har aldrig sett honom det minsta agressiv, inte hört honom vare sig morra eller väsa- Nu blev det som en explosion i katten! Men det bottnade i Rädsla. Han blev helt enkelt skiträdd för Freddie med konstig lukt, beteende och så Tratten! Den levde han rövare åt även när den inte satt på katten. Den mesta tiden av fredag/lördag tillbringade Loke i köket, låg på köksbänken, smög runt här uppburrad och på sin vakt, utifall att trattmonstret dök upp i närheten.  
 
 
Men på söndagen gick det att nosa på Trattmonstret. Sen sov de som stockar Länge,båda två, efter att ha satt i sig ungefär en halv torsk som Maken dragit upp ur havet utanför Ven . Det är tröttsamt att vara trattbärare, och väldigt tröttsamt att vara arg,rädd och på sin vakt hela tiden.   
I natt så låg de båda i sängen en stund, och Loke tvättade Freddie lite på huvudet, sen ville de busa, men bus med tratt ger ju lite ojämna odds.  
Och Freddie alltså, med sin tratt- han är så snäll, står ut med tratten som om tratt är normalt- Inget rivande och slitande för att få av den , han kliar och kliar utanpå den , så jag ger en hjälpande hand och kliar lite, jag har ju inga klor att riva sönder honom med.  Och nu, såg jag att snöret vi knyter tratten med har gått upp- Men han ligger där, utan att dra sig ur den lättare än lättast.  Lille gubben.  Lilla räddisan är stoisk minsann.  Och han Gillar att få salva på såret nu,sträcker upp hakan och blundar när jag stryker på. Jag blir riktigt rörd faktiskt. 
Att få medlet i öronen, Det är ju inget vidare, men han accepterar det efter att ha ränt runt rummet nån vända, stackarn- Lika bra att ge mig- 
 
Vilken skillnad mot att ha fått slåss på liv och död när Stella och Asthra skulle ha medicin/behandling.  Fast, inte ropa hej,inte har jag hoppat över nån å med lätthet- Loke står på "tur"- men jag Hoppas att han inte har såna öronproblem,det Verkar inte så . 
 
Och i övrigt, värk,värk,värk-trött, mage-mage- The usual shit . Men det regnar - och jag har en tröja på mig. 
 
Fred //SoP
 
 
 
 
 
• Kategori: dagbokTaggar: busbergarna, katterna, veterinär; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Tofflan:

Våra katter brukar också vara fräsiga mot den som kommer hem från veterinären med en konstig lukt. Tratt har INTE funkat nån längre tid för nån av dem, men allt har gått bra ändå. Hoppas din lille skrutt kryar på sig snabbt!!! <3 <3 <3

Svar: Jo,så har det varit med alla andra katter jag haft också,men det har gått över på nån timma när de fattat,men Loke var "galen" ända till söndagen,sen avvaktande . Men nu är allt ok igen :-)
Sister of Pain

Kommentera här: