Inte skriver jag mycket- eller ofta.  Och nu finns det väl hur mycket som helst att berätta om Nykatterna -

Men jag måste säga att jag saknar Asthra och Stella mer och mer på något konstigt vis-  Det räcker att jag tänker namnen så börjar jag gråta., en sån där saknad som gör fysiskt ont .

Samtidigt som jag går runt och lér så jag får ont i ansiktet, och skrattar mer än jag gjort på flera år tror jag- Jo, när jag kom på i förra veckan att jag skrattar så både lät det konstigt, och kändes konstigt. Och sorgligt. Har jag gått så länge utan skratt i kropp och själ? Hur länge? När var jag glad- på riktigt ?   

 

Nu kan jag sitta och titta på Nykatterna när de sover, tätt ihop, och jag blir så lycklig - de är hos mig.  Mina små liv- ändå sitter orostaggen där- bara de inte är sjuka? Låter de konstigt? De är förkylda- och enligt allt vad jag läst så är det ingen fara så länge inte resten av dem mår dåligt s.a.s - De hoppar, springer, leker,slåss, kelar, är hypernyfikna, gulliga ,bråkiga, ursöta, keliga, försiktiga, framåt- MATGALNA! och de fiser ..   Och snorar, och hostar en del- mest snoriga och nyser. I lördags rann det ur nosen när de sov, och nös iväg ett moln av microdroppar- men igår var de hur pigga som helst och idag har jag inte märkt nånting,bara nån enstaka fnysning.   Men- tänk om de har Lunginflammation !? Freddie låter ju urskumt när han spinner-  

 

Som att det får inte var så här bra, jag har inte sån tur att de här två ska få leva med mig- det kommer att hända något hemskt. Fy, var inte för glad nu, då får du en smäll på käften. 

 

Hopplös är jag väl- 

 

Fred och Kärlek //SoP