Nej, det är den ju inte. Twelve days of christmas heter det ju. Men vi har ju tjugo? Tjugondag Knut dansas julen ut. Även om Quizkampen påstod att vi har julgransplundring på trettondagen . Eller är det någon tradition som jag helt har missat?

 

-Men det känns som att julen är slut- egentligen julen som inte var.  Jag väntade och väntade på Julstämningen , den Magiska- och pysslade lite håglöst men gladdes ändå åt ljusstakar och stjärnor , amaryllis och så småningom hyacinter - och sen blev det Julafton och inget hände.   Eller, Jo- Disneys julprogram, mina julstrumpor, maten- som var rätt tråkig och Salt - Karl-Bertil snodde paket och delade ut i samhällets bottenskikt .   Jag fick en ytterligt romantisk stekpanna av Maken, och han fick en dvd-box med sju Trinityfilmer av mig.  Sen såg vi på Djungelboken- Jag köpte en dvd-box med de filmer som brukar vara stående inslag i just Disneys julprogram . Dagen före såg vi Pinocchio. Djungelboken är faktiskt riktigt bra :-)  Pinocchio också. Jag blev lite förvånad över att den är Så gammal. 1940. Den kom efter Snövit. Jag trodde att den var ifrån 50-talet åtminstone.  Jag har inte sett så många Disneyfilmer efter Lejonkungen- de blev fulare i.o.m datoranimeringen . Tycker jag.  Jag såg ju Frost för nåt år sen- ärligt talat förstod jag inte den enorma hypen alls. Jag fattade inte vad den egentligen handlade om och så ylade de större delen av filmen. Astråkig om än snygg- eftersom jag är en vinternörd. 

 

-Nu har  jag lust att plocka undan den lilla jul jag har framme- de två stora flyttkartongerna med julsaker har jag inte ens lyft ned från hyllan och tittat i- inte heller den stora förvaringsboxen som är märkt jultextilier.  Ändå är det fullt överallt känns det som.  Men plockar jag bort allting som är framme nu så blir det ju "kolsvart" . Det är ju nollsnö och så brunt och skitigt att det är deprimerande att titta ut förbi alla lysande fönstersaker. 

 

Jag tror att Freddie och Loke har räddat mig ifrån just det. Depressionen .  För nog låg den och smög i hörnen, redo att kasta sig över mig.

Ja, jag sprudlar ju inte av glädje, men jag skrattar ju-lér-  Vaknar med en katt på magen och en på armen- går ju inte att vara tvärilsken då, eller hur.  Jag blir inte ens tvärilsken när duken på köksbordet far all världens väg och pennmuggen smackar i golvet och sprider pennor och andra nödvändigheter över köksgolvet- och katterna far iväg i en bandymatch med prydnadsgranen i plast ifrån 60-talet som jag är rädd om.  Nej, jag sätter mig ned med en mugg kaffe, suckar djupt, tar mig för pannan och ser en aning förtvivlad ut- sen plockar jag upp alltihop ( och misstänker att något för mig ännu okänt har hamnat under frysen) och undrar Varför Måste ni slåss på bordet Hela jävla tiden ?  

 

Men varför inte? Slåss på bordet är nog roligt, jag kanske skulle försöka - för man ska inte ha tråkigt. Sa Dagny.

 

Fred och Kärlek //SoP