Jag har precis spelat igenom nio cd,"hembrända" som låg i en av Syrrans lådor-  Fyra stycken är "blandband", två det stod cd 1 och cd 2 på- och så två kopior av dem. Fem stycken är med Brorsan och hans egna låtar på,plus den Syrran skrev texten till, och Brorsan tonsatte . Den var till Ingvor, Syrrans kompis som dog i cancer."I would like to thank you" , heter den, och hon hann höra den innan hon dog. Att jag skriver kompisens namn, beror på att även hennes man är död nu. Det är nog bara några stycken som kände Syrran, som vet vem/vilka det var.  

Men fem likadana skivor ?- jag har även några till såna ute i köket, med brorsans låtar på, mycket, mycket välspelade av Syrran. Jag undrar vad det var som gjorde att hon klamrade sig fast så, trots all skit ,rent ut sagt. 

Men visst, det kändes lite sorgligt att höra dem nu,det är många fina låtar, och vi Hade ju en hel del kul ,Förr. Innan allting bara gick åt helvete. 

 

Ibland känns det som om jag är på väg dit också.  Som om jag ständigt går på beredskap, på att Den Stora Katastrofen ska inträffa.  Det är verkligen att njuta av livet.