Sätta mig vid datorn-
-före frukost var kanske inte så smart- "klockan mycket, gå hem" .(som är ett citat från jobbet för ganska länge sen- En ny tjej som inte verkade ha alla hästar hemma,som aldrig gjorde i ordning sin arbetsplats efter sig, utan kunde lämna ett berg av opackat o.s.v till nästa skift- Som Inte blev glada då de fick jobba som galningar den första timman för att få i ordning efter henne- Jaja,ljushu´ven finns överallt.)
Jag kollade ett annonskorrektur på en liten Tackannons , som jag fått via mail,sen ringde jag och godkände det- efter att jag bett henne vända på accenten i mitt namn. En inte alltför sällsynt korrigering . Alltså, vad den krumeluren har ställt till problem genom alla år- det vore ju enklast att droppa den, men- jag är envis och det Är så mitt tilltalsnamn ska skrivas.
Eftersom jag ju Ändå sitter här.. Så hämtade jag ut två adresser till i Postcrossingen :-) Kina och USA- förra veckan skickade jag förutom Ryssland, till Vitryssland och Tyskland. När de väl kommit fram och blivit reggade, så kommer jag förhoppningsvis att få lite kort from all over the world :-)
I Övrigt, går humöret upp och ned, jag har torra ,fula diskhänder, svullen högerhand, men kartongantalet minskar. Nu har jag två hemma, Sambon lämnade en till secondhand idag, en till är snart full och lämnas nog iväg på torsdag- Jag anpassar sorterandet efter öppettider ;-)
Jag hittade två stora,virkade skatter, en bordduk, och en gardinkappa. Klorin och sen en vanlig tvätt, som nya :-) Jag vet inte om det är Mamma som virkat dem, men det är troligt- jag visste inte att Syrran hade dem ens- Men det är mycket jag inte vet om henne. Det finns en stor virkad gardinkappa/stores, som hänger i köket i "lilla lägenheten" just nu, den hade jag ju tänkt spara ,så de här fynden är rena rama bonusen- om man nu ska se på det ur den bemärkelsen. Men vad fasen, det måste ju finnas glädje i eländet också, jag kan ju inte sitta och gråta över allting,bättre att lägga undan och ge bort, och glädjas över att kunna ta över och ha nytta av saker som Hon sparat. Själv har jag inte en enda gardin kvar av vad Mamma virkat till mig- De var mörkt chokladbruna och fann aldrig sin plats efter att jag lämnat supermegaexxet . Åh, brunnoja.
Nej, nu måste jag äta och ta mitt sabla insulin- "klockan mycket- "...
Fred //SoP
