-nu har jag betalat bort reklamen från bloggen i ett år till.  Häromdagen betalade jag en påminnelse på en teleräkning- surt sa jag,den tusingen hade jag gärna haft till något annat. Jag fattar inte hur jag kunnat glömma-troligen har räkningen helt enkelt försvunnit i någon tidningshög,tyrots att jag brukar vara jättenoga med att kolla sånt. 

 

Och i Övrigt- Ja, ner till Syrrans lägenhet har jag inte orkat pallra mig,än- bara en gång har jag varit där efter själva flytten den 9e . Sambon har fixat dit alla saker som Hjälpmedelscentralen skulle ha tillbaka,hämtat och lämnat nycklar från och till olika ställen,rensat frys och burit hit skafferivaror som vi har sorterat . Lite att spara,mycket att kasta.   Och jag har pratat i telefon,pratat och pratat och pratat- ringt dit och dit och dit,suttit i telefonköer där jag fått plats 120 och även 160 . Och pratat och pratat och pratat och frågat och skrivit, varit Skiträdd att slarva bort något viktigt- i en  vecka har jag ungefär fem gånger per dag desperat fått för mig att Syrrans lägenhetskontrakt försvunnit, och hennes post.  

Vi har letat och  letat och letat ännu mer, efter ett Vitt arkiv , men näe-  Sen när min hjärna hann vila lite, så dök en minnesbild upp av att vi var i hennes kök förra sommaren, och då pratade hon om att hon borde gå till fonus och hämta ett sådant. Sen dess har hon inte sagt något om det, och så sjuk som hon varit så Borde hon ha sagt var det fanns,om det fanns.  

 

Vi har pratat med begravingsbyrån,de  var vänliga och kom hit- det var verkligen en lättnad,inte bara för mig som är rädd för allting.  Och vi har bestämt- musik,kista/urna ,blommor- gravplats.  Jag grubblade mig ögonröd över musiken, men med förslag och lite eget förnuft tror jag att vi fått ihop något fint och passande.

Fast jag har ju lite sinne för det opassande också, men i det här fallet ordnar jag/vi det här mest för hennes nära och kära på andra håll än just för oss. Hon betyder nog mycket för en hel del personer som jag inte har en aning om vilka det är,så det är mycket för deras skull.

För min del - tja- Alltså,det här med begravningar och gravplatser,det är inget för mig personligen. Jag är nog som Mamma där. När vi var vid hennes mans grav på sommaren efter att han gravsatts så var Mamma ganska -vad ska man säga, oberörd- sa att det kändes meningslöst för han var ju inte där ändå.   

 

-Igår kväll sa jag till Sambon att det känns faktiskt som att en hel del spänning, eller förvirring har släppt lite nu-Jag hade inte lika ont i magen (gått ned nästan tre kilo) och värkspänningen över axlarna hade lättat lite - Och idag vaknade jag utan huvudvärk . Det har nog inte hänt på en månad och lite till.  

 

Samtidigt, går jag runt och ser saker,tänker,känner och plötsligt säger jag "men lilla gumman" och så bryter jag ihop en stund.  Men det är så det är, och kommer att förbli- Hon är Borta.  

Overkligt. 

 

 

//SoP