Nu ska jag Skriva,

-Innan jag börjar gå igenom e-posten, annars fastnar jag där och sen är klockan fixa-middag. 
Ja, vad har hänt sen sist då?  En hel del, och ingenting . Förra veckan  var jag rätt slut i rutan, och det var en himla massa pratande i telefon så varje dag då jag bestämt mig för att ta tag i pappersbunten, så kom nåt emellan.
  Det Allra sorgligaste var att Syrrans Katter, - oh shit, nu börjar jag gråta-  Jo, de har ju bott hos Familjemedlemmen, som vetat att de inte mått helt bra, men som inte orkat annat än bara ge den ett skönt liv tills begravningsdagen- Han ringde veterinär för en koll av dem- Och de hade cancer, båda två. Och jag blev inte förvånad, men oerhört sorgsen. Men de fick en fin sista tid i livet, och nu har de inte ont mer. Nu är det i mig det gör så ont .   Så förra onsdagen gick Tassie och Snowie över Regnbågsbron, och jag tror att Syrran väntade på dem där. Eller Tror, det är vad jag Väljer att tro- finns det  ett paradis,så är det där våra djur väntar på oss. 
 
-Pho, jag fick gå ifrån en stund. Att det är så svårt- Ibland tror jag att det är något fel på mig som begråter djuren mer än människor. Det blev väl en extra pålaga nu, men ändå- djuren är utlämnade åt att vi tar hand om dem, de har inget val. 
 
Inget val- nej- Vi var med våra katter till veterinären i måndags-de har fått vänta lite på sitt årliga besök den här gången,men jag ringde i  januari och frågade hur långt vi kunde skjuta fram vaccineringen utan att det blev en "omvaccinering"  och fick svaret innan februaris utgång. Och den hade ju  inte gått ut den 22a :-)
  Stella mådde ovanligt  bra på resan dit, ingen illaluktande olycka och inte så mycket dreglande heller även om hon upplät sin stämma vid vägkorsningar,rondeller och andra märkbara svängar. Eftersom jag hade glömt att vi brukar få låna en bur av min Bästis,så stod jag med en stor bur, och två små- men ansåg att eftersom Stella krympt en hel del så borde hon få plats i näst minsta buren och  jag tror det var ett bra val- den buren är mer stängd, och så la jag hennes lilla fårskinnsplätt över den och som sagt,hon tycktes må mycket bättre än hon brukar.  Asthra sjöng rejält i baksätet, vete sjutton varför hon tjatar så, hon verkar inte må illa eller vara rädd eller nånting-   Sen när vi kom fram och ställde in hennes bur i "vänthyllan" så spann hon så det blev rena rama resonanslådan där inne ! 
Stella Har ont i ryggen, det är ingen inbillning från min ängsliga mattehjärna, så hon blev ordinerad glukosamin- I övrigt är hon i bra skick, och ingen åtgärd behövs på tänderna heller. Hon måtte ha bra tandgener :-) Jag menar, snart femton år. Asthra ska slippa sitt kortison, hon är Fet- och har tråkigt eftersom hon är fet och inte orkar röra sig :-(   Jag fick ett recept på en spray att prova om hon börja tugga päls igen. Och hennes tänder var Också bra :-) ( snart tio år)    Så på kattfronten får jag vara nöjd - just nu. 
 
Med mig själv är jag inte så nöjd, men det är som det är, för att ta fram en sliten klyscha -men  jag borde kunna återhämta mig med luft,ljus  och lite lugn och ro. Och papper och lägenheter osv- ur vägen. 
 
Fred // SoP 
Tofflan
2016-02-29 @ 18:13:27
URL: http://tofflan.wordpress.com

Hoppas verkligen katterna träffar din sis!
Kram, tjejen!

Svar: Jepp,det gör de! <3
Sister of Pain




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sister of Pain

Jag- på gott & Ont

RSS 2.0