Ja- Vad Är det här för ett jävla år egentligen?
Tro det, eller ej- den 28e december, samma dag som Syrran för ett år sedan blev inlagd på sjukhuset- så dog min halvbror. Vår halvbror. Visst har han varit borta ur mitt liv ett bra tag nu, men Syrran släppte honom inte trots allt han ställt till med under åren, så jag är på det viset glad att hon inte finns här nu och upplever att han dör. Krångligt- men sant och logiskt enligt min ibland bakvända logik.
Visst hade vi mycket roligt ihop, i början, men efter några år började det smyga sig på en känsla av att det var nåt fel i historiken. Nå, gjort är gjort, och på sitt vis är det sorgligt att en så aktiv och faktiskt smart människa ska försvinna på det viset (demens) , men mycket före sjukdomen kan Inte göras ogjort . Så jag får minnas våra utflykter till Kullen och Mässtocka (stavning?) , mina lärdomar om natur och insekter ,främst fjärilar , letandet efter nymfer på Alvaret- Midnattsmackor i skogen vid en kvicksilverlampa, middag på Hallandsås . Och (skrot)bilen full av skräp ,bilbatterier, fjärilsbeten och den stora burken med polkagriskarameller.
Det är som med Syrran, jag får ta fram det goda, och dumpa skiten så att säga.
Men det är svårt- och ibland grips jag av panik och undrar varför just jag är kvar?
För mig skulle det ju aldrig bli nåt av-
Frågor som aldrig får svar.
Fred & Kärlek //SoP
Kram på dig, du omtänksamma! (Nej, jag har inte provat ditt te än, men det kommer kyligare väder nästa vecka och DÅ...)
Jag hoppas att du får ett gott slut på det gamla året och att det nya blir riktigt gott och bra för dig.
Kram! (Och DET säger jag numera inte till vem som helst!)